Sitter i tandläkarens väntrum. Jag har en otrolig tandläkarskräck. Läste i morse att varannan tonårstjej har psykiska problem idag. Kommer inte ihåg hur många det var 1985 men ökningen är katastrofalt hög. Hur fan har detta gått till? Jag har sedan jag var 21 kämpat med psykiska problem. Har hellre dubbelsidig lunginflammation än en depression. Sen stänger de psykakuter för unga under sommaren!  Det är då man är som mest sårbar. Naturen blomstar och brunbrända par strosar lyckligt omkring. Ted Gärdestads bror ringde som en dåre den sommardagen och sa att Ted blivit mycket sämre. Men fick ingen hjälp. Han berättade det för min svägerska. Så Ted gick ut i regnet till pendelstationen. Och där dog den sommaren.  Sen läser jag om att ETC-behandlingar ökar dramatiskt. Varför? Varför?  Varför?   Jag vet att man kan komma ur den djupaste depression. Även om det kan ta ett år. MEN - det vet man inte första gången. Man är då så fruktansvärt övertygad om att så dåligt har ingen någonsin mått. Köpte då när jag var 21 en dagbok som jag skrev i. Om den räddade livet på mig vet jag inte. Jag kallar den för min lilla svarta bok. Läser i den ibland och det känns om jag inte känner den personen alls. Min flickvän och jag var och såg Snuten i Hollywood för 100 år sedan. Kommer så väl ihåg hur förvånad jag blev när jag plötsligt gapskrattade åt filmen. - Då och först då förstod jag att depressionen var över. Så dra för helvete inte ner på resurserna till de unga under sommaren. Tvärtom öka dom. Ett exempel hur bra det kan fungera: Fick panikångest för tio år sedan när jag bodde på Söder i Stockholm. Min fästmö ringde ett samtal. 30 minuter senare ringde det på dörren. Där stod en man med en påse. Inuti 5 stesolid och en tid hos Psykiatriker klockan 10 nästa dag. Så borde det fungera överallt - alltid!  Ja - detta var min lilla brandfackla!