jag måste tro - annars kvittar det om jag lever eller ej. inget varför längre. det var 25 % chans att jag skulle födas sjuk. min syster drog en vinstlott - jag nitlotten. fram till 53 vägde jag som jag alltid vägt - 75. nu hånflinar tre ettor i mitt ansikte. resultat av tröstäta glass massor av glass under trasiga nätter. vår planet kallas blå. men när jag idag lyckades gå 40 minuter i min älskade skog. då slogs jag av att det är grönt jag älskar mest.

skimrande glimrande grönt ljus faller ner över mitt uppåtvända ansikte - då står jag still. jag måste tro på att min bästa tid återstår. en illusion måhända. rädd är jag - mycket. vad händer när min mor eller far dör ? vad händer när doktorn säger:"vi måste operera bort dina mellanlober i dina lungor? " vad var meningen med mitt sjuka liv? en biologisk slump?

jag jagas av känslan av att jag kastat bort så mycket tid. känslan att sanden i timglaset rinner fortare nu än någonsin. kommer jag att krama någon idag ? tycker om att kramas - mycket. talade med min älskade för en timme sen. men svårt att kramas på 50 mils avstånd. anledningen till att jag inte bor där. tragisk - men hoppas det kan lösa sig. måste tro! 

änglarna kom i natt och sjöng för mig i drömmen 

kommer ej ihåg orden men jag åkte med i strömmen

klockan är redan 13.05 och laddar nu mentalt för att ta mig in i duschen

borde vara lätt eller hur? men jag måste tvinga mig in i kallduschen 

alla dessa jävla mediciner med sina brutala biverkningar

de gör mig så trött och samtidigt speedad - organ som kalaverkningar

var kan jag hitta ord som ger mig hopp?

få mig att känna att jag behövs - ett praktikjobb?

den överväldigande trötthet som tillhör min sjukdom kan ingen förstå

jag är inte begåvad nog att uttrycka det - alla skulle bara missförstå 

så jag låtsas leva - är en robot som går på autopilot

mår bra av lite lagom farligt - kör som en kamikazepilot

tänder nu dagens stearinljus - hoppas det står emot virvelvindarna 

för det känns som att simma i kvicksand - så ser de ut - livsvindarna

de är svartare än kol - de paralyserar - det är då jag måste tro

tro på ett ljus som brinnande magnesium - något som ger mig ro

- något som kan besegra mörkret: döda fattigdom,psykisk och fysisk smärta

jag måste tro på detta - jag har levt utan denna tro - önskar ingen detta

inte ens min värsta fiende - så mycket tid bortkastad - löjligt att fråga varför

livet är orättvist - acceptera detta - annars åker du bara nerför

koncentrera dig på det som är bra - jag har vandrat i mörkret och kommit ut

jag kanske inte vandrar i ljus just nu - men nöjer mig - passa på och njut

tro inte att mörker dör - kampen upphör aldrig.

vet inte hur men det för ett slags gerillakrig 

om du mår dåligt - skrik ut det till alla i din närhet

du får då på det grymma sättet vilka som verkligen är dina vänner - de som lyssnar och erbjuder ovillkorlig kärlek

det sägs att varje generation måste göra om samma misstag som den gamla.det är en mycket nedslående tanke och jag hoppas att den inte stämmer. så jag säger det igen: du som är ung. lev utav bara helvete, var hungrig,var nyfiken,följ ditt hjärtas röst även om det kan kännas fruktansvärt skrämmande och farligt,var inte rädd för att bli sårad, hitta någon att hålla i,bilda familj och skaffa många barn - ty det är kanske är det viktigaste ni kan göra i detta liv. Stay Strong - Everyone ! :o)