Liège 9 juillet 1792
jag har målat ma chère Adèle         har du?
grunnar min änglalika Lucie än  
        över musiken som en halvfärdig farkost åt världen
jag blir kvar här bland vallonska vapenmanufakturer
            omgiven av landsflyktiga ädlingar
jag har sett min egen viskande gamle far giljotinerad
        i en ond dröm
blir kvar här vid Meuse allena
Jag har färdigställt tusentals minnen åt andra
i skymningen vandrar min unga döda syster samman
           med vår unga döda mor längs Wiskan
vi föds alla till det största museum haha
         det allra största mysterium menar jag
min bror
vi förlorade tyvärr men
min ende son Adolphe är bara 12
        min yngsta dotter Adolphine så älskvärd
Jag ska – jag hinner – mitt leende föder ett leende –
vinka till maman
som stannat upp i Paris för att se sig om
hon vinkar tillbaks
även med sin vackra stjärt
                                                                                       Père