Medea
I vattnet ett gyllene mynt med min profil
vilken främmande
dikt att stiga in i är jag detta gyllene mynt
tillika denna främmande dikt
möjligheter kastade i sjön alla år av analys sägs det
på kaféterrassen högt över sjön efterlevande emellan
dryaderna försvunna men omtalade
en del av dem gjorda till bord
stig in i mej ber en sista gång mitt främmande hem
En nödvändig introspektion av känslomässigt arvegods
som ska skingras
är jag önskemålen tillika vattnet de kastas i
som smörgåsar av sten från stranden
en egenartad makramé av erfarenheter
raden av mansnamn på tungan
kanske rentav en lyckobrunn med blodblandad säd
sprutad över min känsliga buk
den som i en dröm ber mig återgälda vad jag erhållit
är jag själv
kasta mig gör det / önska er samtidigt något
ni som förblir min gåvor
Ni söner alla / gjorda till ord
i en så onödigt tung minnesbok
så hårt inbunden
åt framtiden – att hiva i drömsjön
som smörgåsar av sten
som spåkulor rullande eller små pärlor o o
små kulor i era pungar o
kulor att hysta på en bouleplan o