några glas vin och en stor mängd olycka är jag här med er igen
fast ändå inte såklart
men tröst ändå
alltid finns ni där lixom
kända
fast vi inte alls känner varann
ändå finns många här
som känner mig bättre än någon annan
som får dela mina hemligheter
min sorg
sorgen som aldrig försvinner
sorgen över den jag är
missförstå mig inte nu
älskar mig innerligt
faktiskt
det som är så sorgligt är att dom jag vet
är mina själsvänner inte förstår vad som händer
inte kan se det jag ser

det sliter mig itu
som huvudet på barnet från Palestina
där jävla granater slitit det itu och pappan utom sig av sorg slet i henne
tro fan man slåss

tro nu inte jag jämför mina sorger med en sådan vidrig jävla sak
det jag menar är bara att försöka beskriva känslolivet som existerar i oss alla

ni här
alla poeter som egentligen bara söker någon slags bekräftelse precis som jag finns ändå här känns det som
ett litet luftslott typ
i någon slags sagovärld som egentligen inte finns
men ändå
tack för ni finns
gulliga underbara ni!