du sitter på kanten av sängen
blott i morfin och ensamhet
här bredvid står jag och ser på
hur dina konturer suddas ut
av det som en gång var du

du väljer att dö levande 
istället för att leva döende
du trycker undan
men kan inte fly

det faller en stilla tår
för alla de minnen 
som du gett mig och
som jag tar med mig

och även om du lever
och även när du dör

så finns du kvar
här inom