längs längans lystra
lyder förgängelsens fingrar
då Hon lirkande, lägger sin hand i min
skridande leds jag, under ljusets lugna lyktor
längs lust, liv och lycka
och dess förgänglighet
och sålunda, förutan farväl, finnes jag
långt bortom gryningens skepnad
i det fridfullt ljuva, då jag lägger an
min resa, mot skymning
i Himlahamn
tillsammans med
De sovande blommornas folk