Hur ting deduceras i undergångens poesi
sinnlighetens toner och ordbilder,
där uttryckets kraft och styrka mäts.

Linn jobbar på i det tysta, men än så länge okända,
och undrar vart hon är på väg...någonstans,
en tråd fångas upp och träs först i nålsögat

att nåla flera ark på väggen för föreställningen
av det nästkommande som följer.
Lampan lyser över böcker och skrivmaskin.

Om himlen gråter, hon ler i alla fall.
Om hon gråter är det allvarligt
någon måste ha dött.

Rum och tid skapar såväl ruiner av allt som
linjära tecken med drömmen om myter som
icke linjärt tankegods och dess språkliga
motsvarighet i en aktuell verklighet.

je parle tu parles il parle elle parle on parle
nous parlons vous parlez ils parlent

Linn blygt tillbakadragen
Vanessa cool
Edward slagfärdig

3022
en tablettpuss och injektionsspruta
onödigt

435 49
det var visst mer än så

1418
4 siffror födelseattest
mor far barn

om hon skulle vilja bli 17 135 år
ja, men tiden är knapp

Jag känner igen dig ifrån någonstans.
En stråle rakt i hjärtat.
Känns som en kniv eller också
mer som en mjukisboll.

Om ett slagsmål med Edward
i en underjordisk gång, jaha,
bara om tonernas klang, i dur eller moll,
vertikala eller horisontella.

Ur i dur och moll i mull.
Skitsamma, bara det rör på sig,
konfronteras för lågan att brinna
utan att slockna

...
Oui j'ai parlais
....

Om frågorna och svaren är densamma idag
som igår. Tiden går. Den förändrar oss.
Det finns de som tror, att vi förblir desamma.
Det tror inte jag. Det enda vi bevarar är kärnan
i våra jag och den bakgrund vi minns och den
familj vi kommer ifrån. Egna erfarenheter
förändrar oss i vår medvetna relation till
samhället. Frågorna kanske är samma, men
inte svaren. Cogito me cogitare.

Självförglömmelse för Linns skull.