Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Den tunna väven

 

Fingrars strävan en långsam rörelse över ytskiktet
Fångar nattsländans väg mot sitt byte
Skört är livets kropp så naket utlämnad-
Nattens ansikte lyser välbekant över stilla hav
Modershjärtat, som höjer,
sänker vecklar ut sina första kronblad
Stilla sänker sig mörkret
Förlorar sig i intighetens dvala

 


Fri vers av Maria Zena Viklund
Läst 434 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2014-10-06 18:18



Bookmark and Share

  Ronny Berk
tycker om den poesin, den bilden, den symboliken, ja !
2015-05-05

  Lars Hedlin
VAckert ömt en hyllning till livet!
2014-10-07

  aol
Underbar text som skimrar så vackert genom trollsländevingar
2014-10-06

  Peter Olausson VIP
helgen som gick såg jag dessa sländor med sina nästan osynliga vingar. Sköra, starka - förstår varför de kallas trollsländor. Din text är också så: skör, stark, med lyft och lyster!
2014-10-06

  Micael Axelsson
Rofyllt, andaktsfullt, dricker jag dessa rader.

Du lyckas få mig att knappt våga andas, i rädsla för att bryta den skira magi som speglas samman i dina ordbilder.

Varje rad har en egen bild o skeende, ändå är det för mig som att de bär en gemensam själ, som sakta höjer sina andetag.

I sin korthet, kan jag säga - jag älskar det, och beskådar det varsamt rofyllt, i tystnad...
2014-10-06
  > Nästa text
< Föregående

Maria Zena Viklund
Maria Zena Viklund