Din silkeslena sidenbena
sotsvart, ja, väldigt lik en vinternatt
du vet, den med stjärnsprak, isknak
över vintervak
lurar genast undan
tar mig in, leder väck, in i sidospår
tills ett minnesfniss - ditt
får mig att förstå
att jag länge hållt min post,
med pannveck, huvud - lätt på sne
och mummelmässigt
bett dig
förlåt, förlåt, förlåt
för jag önskar så, jag finge det berätta
hur månskensmjukt du log
på bädden
den där natten
då du...
smärtfylld retur, till här,

under nattskensflimmer
då jag vilsamt tyst, i snöflingsglimmer
träder tillbaka, bort från sidospår
in i detta vinterår, kan jag ej längre förhindra
hur jag plötsligt hejdlöst, hulkar
i våldsam saknad
efter dig