Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
ett evigt stråk som rinner & brinner i själen; så är det när man kommer från skogarna.


skogarna ser mig


jag faller tillbaka
in i landet
och får höra rötterna
sjunga
sin låga, säkra sång

jag besöker far
tyst och stilla
ekar vi tillsammans
en sång, ett språk
man sällan talar
i stora städer
nu för tiden


Fri vers av ash
Läst 766 gånger
Utvald text
Publicerad 2006-04-05 09:27



Bookmark and Share

    Lanterna
Vacker. Den ger mig en sån härlig kännsla. Uråldrigt, är det ord som kommer till mig direkt. Tack för att du delade med dig lite, lite av denna sång till städerna. Det behövs!
2007-10-09

  Smultris
Det går ett varmt lugn igenom mig när jag läser dina ord här...
Jag föll speciellt för de två första raderna, svårt att beskriva känslan jag får men jag tycker om den mycket...
2006-04-10

  stella
Alldeles,alldeles...underbart! Blir avundsjuk. Såå bra!!
2006-04-06

  Alrik Williams
Hej
"tyst och stilla ekar vi tillsammans"
hisnande formulering och underfundig med tanke på temat
tack
vh
Alrik Williams
2006-04-06

  Rachel Roth
redan titeln fångar mitt intressa
och resten av dikten är så fin
i sin klang och samklang

tycker om!
2006-04-05

  Anders P H
Välkommen ash! Och vilken debut du gör!
Tycker mycket om hela din dikt. Allra mest om...
Nej, allt faktiskt!
Kan inte säga att jag själv kommer från skogarna,
snarare från kusten och havet, men nog har jag
kännt och upplevt stråket du talar om, det som
"rinner & brinner i själen" - och nog har jag känt mig
sedd av naturen. Många gånger.
Atmosfären, stämningen i din dikt: du har en shaman
inom dig.
2006-04-05
  > Nästa text
< Föregående

ash