I.
Fackeltåg i den kalla höstnatten,
den tillhörde oss alla.

–––

II.
När jag är med dem tänker
jag inte på döden.

–––

III.
Inuti alla trädgårdar finns
ruiner från så långt bakåt,
de som vandrade där och då –
det är fortfarande samma mark.

–––

IV.
Bilar som
rusar.
Fåglar som
vaknar.
Pennan mot pappret.

–––

V.
Han på
ett sjukhus i
Turkiet
som överlevde.

–––

VI.
Räknar sekunder sedan ditt
"–minns du"
och jag minns
dina ord och dina
"pappersflygplan med guldstoft".
(minns mig också)

–––

VII.
ljuset; samma som
det blekblå, kalla
gryningen
den som bar förra sommarens död
på sina axlar.