En kall natt

som kallnat

till vakuum,

en kylig bakugn,

där nattens stjärnebröd isigt bakas

i mörkret för att smakas

strax före gryningstimman

då riddar'n med solen i grimman

dyker upp i öster,

hälsad av fåglaröster.

En mörk natt

som mörknat

till svart hål,

ett riktigt kallt bål,

där dagens tankar bränns till aska,

 i vars svärta vi kan vaska

fram en ny dags guldkorn

och dricka ur solens mjödhorn,

när hon dyker upp i öster,

hälsad av fåglaröster.

En djup natt

som djupnat,

så bottenlös

 att tiden själv frös

 och föll som isigt snöfall

 i en natt så iskall,

 där vi nästan glömt bort dagen

och de tysta hammarslagen

då solen dyker upp i öster,

 hälsad av tusen fåglaröster.

 En vinternatt

 som vittrat

 likt ett sprucket krus,

 ett taklöst hus,

 ett väldigt uterum

som gör mänskan stum

och som får oss att längta,

tråna i sömnen, trängta,

efter henne som dyker upp i öster,

hälsad av våra stumma röster.