Efteråt tycktes
världen så blek och spröd.
Solskenet var så matt,
vindbrisarna så lätta,
allt ljud blev ett sorl.
Allt liv föreföll så
genomskådat och meningslöst.
Tiden gick så långsamt,
livets klocka hade
mist sin klang.
Det var efteråt.
Efter att hoppet och strävan
lämnat kvar ett uppgivet liv.
Det var efteråt.