Magen knyter sig

stressen sprider sig likt ett virus genom blodet

det går som elektriks stötar längs huden               

livet är brutalt

handen domnar runt mobilen

Vad är nu för fel                                                                  

hon skriker att jag inte är normal                                    

en egoist som inte tänker på andra

I luren är det tyst

det var så enkelt att trycka på knappen

vilan så total 

gråten tränger i bröstet

en vän som inte förstår

vad jag just nu går igenom

en hukad liten person

hasar ner på golvet

Mitt liv som jag ville skulle bli lugnt

började åter att ge vika för högljudande toner

allt vart så brutalt

min vän ville tysligen inte förstå

så lite behövs för att jag inte vill vara mera

låter mitt liv få avsluta detta liv

i hopp om att vandra till nästa