Jag smeker minnen med alla synder,
jag rider molnen men utan far,
och tiden brottas med fridens broder,
men över vågorna svävar jag.

Jag smörjer huden med unkna tankar,
jag kastar ögat till mitt försvar,
att odla änglar där Charon sjunger,
men över vågorna svävar jag.

Jag följer lättjan i dansens gester,
jag skriker yra i evig grav,
och timjan blommar där lyran ljuder,
men över vågorna svävar jag.

Jag bjuder ängar på havets frukter,
jag bäddar åtrå med girig sjal,
och blickar flätar där ljuset kröker,
men över vågorna svävar jag.

Jag spänner bågar med fäders ära,
jag sår en smärta i skuggans dal,
och rosen sloknar där vreden svarar,
men över vågorna svävar jag.

Jag faller handlöst i Gudars händer,
jag trampar ängsligt på myrens kval,
och fåglar kvittrar där högmod glömmer,
men över vågorna svävar jag.

Jag leker lovligt med flodens vänner,
jag väcker vide med solens sav,
och strålar hovrar där orden bränner,
men över vågorna svävar jag.

Jag vaknar ensam med svullna läppar,
jag tänker tankar som flår ett hav,
och lustar frodas där månsken skvallrar,
men över vågorna svävar jag.

Jag synar själen med slutna nävar,
jag dränker tider i avunds lag,
där finner hoppet att kärlek brister,
men över vågorna svävar jag.

Jag trevar varligt i livets klyka,
jag frossar minnen likt ändlös dag,
i trädets krona jag ljuset skönjer,
men över vågorna svävar jag.

© georgmoller.se