Dagdrömmande längs avenyn om
hur livet ibland kan te sig.
Blod på din telefon
blod på dina händer

Rökringar längs mina ådror.
Älven är alldeles för bred för mig.
Lättare än en spårvagns ljus.

Smyger en liten främling fram till mig,
glädjeligen vill han bjuda mig på marijuana.
Men mången är de sorgliga främlingar. Hela stan är full av dessa ju.

Tyvärr är det inte det enda jag kan tänka på utan också
på en ensam Pinocchio
alldeles ensam på den floden Styx.
Skjuter i mörkret efter dig
och växer upp i kaos.

Svävar upp emot en indigofärgad himmel.
Och bensinmacken är det enda färska minnet jag kan hålla fast vid.

Men tillslut blev jag blind
och ryggen min helt matt.
Sätt dig bredvid mig men säg inte ett ord.
Vi kanske inte klarar oss inatt.