När jag stampar klampar in
det nya fina året
o hoppar på ett ånglok
som går här uppå spåret
Då gäller att hålla ångan uppe
o skjuta ifrån låret
för allting hänger ju på hälsan
o så förstås på håret
för här kommer jag en ung
o nygammal rebell
o lägger nu på ett kol

Lägg på ett kol!
Lägg ett kol!
Lägg ett kol!
Lägg ett kol!
Lägg ett kol!
Lägg ett kol!
Vad det tål!
Vad det tål!
Vad det tål!
Vad det tål!
Vad det tål!
Vad det tål!
Var ej snål!
Var ej snål!
Var ej snål!
Var ej snål!
Var ej snål!
Var ej snål!

Följ mig in i min kolröksblues
vad vi är gör detsamma
det är resan som är färdens mål
o nu färdas vi på blankt stål
så håll i hatten för här går det
undan min vän
håll ångan uppe
på Livets räls

Vissla med ångan
håll nu farten
gäller att hänga med
redan från starten
Tanken svindlar
tunnlarna vindlar
röken svider i ögat
Ugnen brinner
timmarna rinner
hoppas vi hinner
där vi rusar fram i
hissnande tjusande
brusande
glödande
snälltågsfart

Vi hastar genom natten
över mörka vatten

vart hän vete katten

men flaggan i topp
för än finns det hopp
o när vi ändå håller på
så gör vi även en med snopp! 
 

Vi jagar ryker vaggar
fram över prärien
med gnistor tänder vi
en gräsbrand mellan
Klippiga Bergen
Röken gör att himlen
börjar skrika
snart regnar tårar
över fattiga o rika
När vi kommer in över
kalla frusna tundran
väcks blommorna till liv
med en stilla undran

Varför… Lever… VI...?

Det är frågan vi ställer oss
vareviga dag
kanske dags för en paus

o att fundera ett slag

Vart leder oss vårt EGO – JAG?

Jag längtar efter Ande

Makt är bra att ha

men Kärlek är allra bäst

ja kanske om man är häst

men vi är väl inga djur
o det är väl en himla tur

vi går alltid mot Dur

 nää… nu blir jag sur!

men det gäller att ta sin chans
annars hamnar vi någon annanstans
försök att förstå det min vän

 … menar Du Kärleken…?

Mala på!
Mala på!
Mala på!
Mala på!
Mala på!
Mala på!
Hur ska det gå?
Ska det gå?
Ska det gå?
Ska det gå?
Ska det gå?
Ska det gå?
med vår Evighetsmaskin
rullar den i elden eller i Himlen in?

Kärleken!

Makten!

Livet!

Slakten!

Bröden!

Nöden!

Födseln!

Döden!

Så här kan vi hålla på i Evighet min vän
men det gäller att ställning för eller emot
Livet och sen…
kan vi flyga upp mot tillvarons största hopp
där blir vi Själ utan kropp…

Då blir vi till ett Änglatåg
som tuffar ut i Kosmos
genom Vintergatan rusar
vi fram
i sky av smält makadam
Vid Venus tar vi rast
sedan fortsätter vi med hast
ut i Varats ingenting
i gniströk som en kvast

Vi letar ibland
svarta hål o snurrande
kvasarer
efter vad vi kallar Gud
eller kanske Han vår Fader
Vi drar i vår nödbroms
för att finna Friden
med ens är det slut på Stress
ja på själva Tiden
då stannar vi vid vår ändstation
i Guds ömma hand

 i hans för Evigt

 förlovade

 land…

 Pyyysssssch…

          *

          *

          *

© Bo Himmelsbåge