Vi föds där på toppen

bland trygga grottor

i famnen på elden som värmer vår själ

Där börjar vår resa till främmande platser

det går utför min vän

Vi stannar en stund

bland mossa vi lever

i lekens tempel en stund

Kalvar på grönbete

nyfikna på världen

åker vi kana ner för bergets rygg

Vi stannar

vi hoppas 

att vår resa ska bli trygg

Där nere i dalen

ser inte livet ut som förut

bland sorg illutioner 

ironiska människor med masker

som sakta rasar samman bit för bit

Där börjar vår stig tillbaka till lugnet

barnens värld fylld med kärlek

en saknad så vi beger oss hem igen

En kamp i den sena timman

med blodiga händer

värkande lemmar

kämpar vi uppför utan fast mark

beger vi oss hem

Vissa stunder kan resan ge livet en mening

men stegen tillbaka är så enorm.

Så stanna min vän

be om en vila

ge dig dig sjävl en chans 

du är värd så mycket mer

ditt liv är unikt låt dig ta kommandot

lev istället för att längta

till en värld som inte längre är lika unikt.