~*~

Jag kysste din hand
på en främmande strand
du hade nyss blivit min vän
o tände kärleken
så ljuv o så vän
så ljus som himmelens sol

Vi gled fram
på ljuva moln
vitare än snö
o vår kärlek kunde
aldrig någonsin dö
Vi tände en brand
i glödande sand
bojor för Evighetens land



Vi gled genom åren
i ett skuggspel av ljus
snart fylldes tomrummen
av kalejdoskopets virvlar
i vårt hus
av ljusreflexer
både stora o små
vi delade energier
o blev snart fler än två



Fyra små lågor
förde vidare vår brand
de kan sprida ljus på Jorden
när vi runnit vår sand
Fyra små änglar kan föra
Livets bloss
vidare till dem
som kommer
efter oss



Nu dansar vi vidare
på Varats scenestrad
slänggungan pendlar
uppåt
nedåt
ibland ledsen
ibland glad

När afton skymmer
på karusellens nöjesfält
vi befinner oss ändå alla
i samma cirkustält



Se hur stjärnorna glimmar
se hur månen glänser sval
se snön den glittrar
efter hösten mörk o kal
Ja sedan kommer våren
o den sena varma sommarkväll
då svävar vi ut igen
i sprakande oändlighetens päll



Där gungar tillvaron runt
i en evigt snurrande spiral
i en ande glittrande varm
som aldrig blir ledsen o sval
Det finns en dirigent
i galaxers orkester
som har en plan
för varje enskilt instrument
det gäller att lyssna efter tonen
så att den klingar rent o stämt



Där flyter vi ut i nebulosors
stjärnedimmedis
o inte är oss kärare
än att vaggas på detta vis
Vi vyssas stilla lugnt
hem till vårt kära bo
av Kärlek värme
förtröstan
o innerlig
öm
tro

~*~

© Bo Himmelsbåge