Idag är det Fotens dag
men av det ser man knappast ett spår.
Har en dag med en mening så vag
egentligen plats i ett år?

Och vad kan vi vänta oss nu?
Ett oändligt antal av dagar
som helt utan risk för tabu
en rad andra kroppsdelar jagar?

Då kommer det kanske därhän
att vi inom kort får uppleva
en hyllningsdag till våra knän
och armbågar i samma veva?

I blygsel jag skyler min kropp
i väntan, förstås, på den dagen
som utses att hylla min snopp,
för män kanske främst bland behagen.

De dårar som skapar sånt strunt,
dem önskar jag innerligt gärna
att de slutar tänka så grunt
och en lycklig dag får en hjärna.