~*~

I Begynnelsen

i Ditt stilla innanhav

knoppas min skära ros

en smekning
av den Kärlek
Du gav

i templet
av ömhetens
famn


Jag gungas sakta i min sköra gondol
i en värld utan varken måne eller sol
kan höra från ett varande utanför
hur en gök så vackert gol


Jag är en liten knopp på Livets gren
som växer i en tidsbubbla av glas
o snart ska skapas armar o ben
o planteras i en vattenfylld  blå vas


I vasens glas en liten luftblåsa
vandrar i tidens stilla fas
nynnande en visa
om tillvarons
förgängliga gas
kysst av Evighetens sol


En värld av skuggiga dimmors dis
byggt av Egots mörka illusion
En värld som ej är sann
bortom
Kärleken
Sanningen
där vi alla
en gång brann


Vi längtar
åter tillbaka
till Helheten
där vi alla
höll om varann

Både Du Jag o Lilleman
gungar i vår blåa gondol

mot ett underbart fjärran
sant o heligt mål

I Din famn

DU…

~*~

© Bo Himmelsbåge