Förgjord av alla världens oförrätter
är livet nu en hårman, fylld av gnetter
som tuggar lystet på mitt intellekt
och plågar mig i varje morgonväkt.
Jag lever i ett brinnande Gehenna
där jag i plågor tvingas att bekänna
min oskuld i en värld som, djävulskt kall,
kan liknas vid en blyerts av Chagall.

Jag är ju blott en kärlig individ!
Så varför är min tillvaro morbid,
och tyngd av oket av en ojust värld
som blott strör törnen på den himmelsfärd
jag skulle anträda, om icke livet
ej ständigt ter sig helt tillspillogivet

Så jag förtär min möra Cordon Bleu
istället för att tyst och stillsamt dö.
Måhända kan mitt lidande bevisa
att tillvaron, trots allt, kan finna lisa
för alla de helt orimliga kval
som omger mig i denna jämmerdal?

Herr kypare! Nu vill jag bara dricka
så vänligen förläna mig en bricka
av alkoholer, med så hög procent
att de förlamar varje vettsfragment.
Då blir jag ljuvligt trött, det kan jag lova
och får som Wennerbom behagligt sova.