Så mycken tid - bortkastad. ja så känns det. den accelererar medan jag förtvivlat faller - fallerar. varför föddes jag utan vetskap utan redskap. vad fint detta liv kunnat bli som nu snart är förbi. men i all enkelhet - det blev vad det är. om jag nu bara det kan acceptera - det är att leva ändå - och kanske en dag - när slutet närmar sig - sluta fred med mig själv...om detta är meningslösa ord ifrån en som inte bättre förstår - i dårens palats sitter jag iallafall på bästa plats...