stora beslut närmar sig. skrämmer skiten ur mig. varje ögonblick utan dig vid min sida känns som eoner. kan man älska någon för mycket?  hur nära du än står/ligger bredvid mig - ja det låter kanske otrevligt - säkerligen. men en del av mig är alltid på väg någon annanstans. det fantastiska är att du så väl läser av mig: " Hans var är du nu ?" så i stället för att känna efter själv - kunde jag lika väl fråga dig. du får alltid samma svar: "älskade Suss - jag vet faktiskt inte - det känns oroligt&otäckt i alla fall. då bländar du mig med ett leende som dock inte når dina himmelsblå ögon. i dessa finns istället oro/omtanke. "det är okej" säger du och håller om mig. det är ju helt obegripligt att du inte bara accepterar detta - utan även älskar denna mörka sida av mig. dock har du ställt ett tufft krav på mig: minst en liten kärleksdikt per dygn. det skall gudarna veta är ett jäkla besvär :o) men du har aldrig klagat på dessa minidikter. du läser alltid med samma förtjusning säger du. över de hundratals de blivit. och någon vidare kritiker är du inte. älskade - vissa är verkligen inte bra. men det säger jag ju inte. nu är klockan 08.23. kanske John Blund kommer - hoppas det.