Livet stannade upp
rummen lyssnade till sin egen tyngd
tiden omkastades till före och efter

sanningar rev upp sår
små lögner gav bitmärken i läppen
hjärtat slog hål på egot
gungade med i alla varför

tankar byggde getingbon
osäkerheten blev hängande i luften
små låtsasbubblor virvlade runt
ord som lade sig innanför och väntade

förlåtelse-

lätt att säga, svårt att glömma
bilder dansade bakom ögonlock
natten upprepade det onda
dagen lade sin ansiktsmask

i känslan vems fel-

lätt att tycka, svårt att veta
minnen trängde sig på
i alla, det var då
omslöt sårade hjärtan

i känslan Vi
fortsatte ändå livet.