~*~

Huldran

flammar
brinner
ryker
sveder
inom andelyktors immiga glas
genom rådjurssmärtan tårögd
hon ler med mild emfas

över gamla svikna drömmar
singlar löv vid skogsgölens
mörka strand
vissnat torkat
gått i kras
i myrens
gyllengula
sand



Bränner

snart det gamla bort
minnen tankar agg o hämd
nedtyngt bråte
i längtans ensliga skog

Hon blåser på elden
när lågor flammar upp
skrattar hennes mun
o ögon log
när röken böljade svart
sakta tunnades ut
o dog



Kysser

blåa iskristaller
i månlärkans taggiga träd
klorna rispar i benvedens
droppande röda vilda säd

Hon föder glöder blöder
med istidsjökelns kalvande råm
köldsmärtesång, oh så lång
ett böljande epos av blommor
ett släp ett hav
ett fång



Flyr

snö is kyla
i pelarsalens palats
låt mig bo i din handflata
av vitmossa blåsippor ljung

Korpen hesar ödestungt sitt klonk
det ekar i bokarnas skog
skälver darrar
mökersträng
av smärta
över det
som dog



Byggs

snart upp igen
av längtans
kraft
ur askan o röken

fågel Fenix vingar
fläktar min syn
under klockhyacinters tron

stiger doftar kärlek mot skyn
i gryningens rodnad
över klockstapelns rymd
i sovande byn
en viskande
nattserenad
skymd 



Oh

låt mig dansa sväva
med denna uråldriga mö
bränna bort allt gammalt
taggigt groll
med Kärlekens droppnde sigill
snart om våren då kylan döden
för en blixtrande sekund tiger still

att återfödas strax
i blommans
glödande
pistill

 ~*~

© Bo Himmelsbåge