Minns min Födelse, -
- fastän att Mamma säger
att det skulle va´ omöjligt!
Inte själva kampen --
i utträngandet, - men
väl när jag just kommit
ut, utanför henne !

De hade lagt mig
på rygg uppå en brits.
Jag hade nått skönt
tyg under mig, - kanske
en frottéhandduk.
Kände mig märkligt -
torr å varm å skön !

Fick ligga i fred i några
minuter. Kanske, den
viktigaste stunden i
mitt Liv. Jag hann
tänka några tankar
alldeles för mig själv.
Och, tror ej jag skrek !

Mitt självmedvetande
startade vid anblicken
av en lampa i taket.
Insåg, jag såg ljuset och
att det var någon annan
än jag. Alltså, FANNS jag.
Jag var ett Jag! Här!