Jakten på hösten
så förförisk
han blir rentav dov på rösten 

och han smyger fram så ljudlöst
i sitt psyke så poröst
det känns nervöst

ett hus mitt i skogen
bland en massa granar
får inte vara godtrogen
galenskapen är så utbredd
där man minst anar
kan den bli sedd

drömmer så dingt om dråp
vill ringa nån  
men rädd att framstå som ett våp

ser honom från kylskåpets sken
klistrad mot en stolsrygg
av en obehagskänsla
hamnar han i blickfång
en olustig scen

snacka om skum
när man sitter i ett hörn och kurar
i full mundering, kamoflageklädd
i mössan, med bössan, liksom lurar
på jakt inomhus, inne i rum

jaktmarken har tydligen fått ny bredd
det gör henne rädd

hon vill fly, men det är långt till nästa by
känner sig förledd
så creepy - bara han inte laddat med bly