Nära är alltid så långt bort
som att jag aldrig får fatt
kanske för att stunden aldrig är nu
allt jag lever med var ett då

minns hur du rörde mig
sög in min ande, elektrisk 
och kullkastad, ändå så hel
din blick så erotisk och vis

en ton av arrogans så skön,
jag rös, dyrkade din röst
karismatisk, du stal mig så lätt
beundrade varje välvalt ord

själsligt skräddarsydd kostym
fyllde varje tum, för att inte tala om rum
hur ska någon någonsin kunna mäta sig
så omöjligt, därför sitter jag här