jag hade en gång en sjukdom i min hand, en liten en som växte. den fyllde till slut min bröstkorg med barfotahopp och med järn, som spett slet den upp min boning och lade sig som en parasit för att vakta mitt liv, så att döden skulle komma åt
den sjukdomen var en liten farsot, en bit massa på en röntgenplåt, som åt sig in i mina sinnen, allihop på en gång och jag ramlade omkull i mörkret, på vägen, i livet
men som i sagorna så levde jag lycklig efteråt, för jag hade vågat jaga den sjukdomen rätt ner i en papperskorg och så fattade jag mina händer och gick vidare. sådär utan att fundera mer på döden. för han hade lovat att komma igen en dag och det räckte långt för mig.