kanske är det så att jag håller på att tolka omgivningarna som jag själv vill ha dem, att människorna blir de jag vill att jag hittar på saker och reaktioner för att alla skall komma till tals och inte bara irra omkring och låta sig sugas in i dammsugarnas inre, där de kan slå sig illa och aldrig mer komma tillbaka, till ordningen det ligger några myrslokar, utspridda på golvet bland plastpåsar och ångerveckor inköpta på ica och några på claes ihlson, en påse chips och två halvfranska band så tänker jag, skärp dig, du borde städa och inte sitta här och vara konstnärlig du borde rädda världen och inte hänga läpp genom fönstret, se på allvar hur det blommar i våren ställ dig upp och grip tag om vardagen, slit den med hälsan och köp nya dammvippor sitt inte här, eller ligg inte där och dräll nej, skjut inget till morgondagen, här gäller att smida medan tid är stramt skall burkarna ställas i skåpen, där som dammråttor ligger skall lukta av såpa och mangla, mangla lakan så det blöder i valserna för här blir inga barn gjorda om jag sitter och funderar på livet, på cirkustält och på bokstävers inneboende krafter, släng poesin i väggen och låt rosten ta resten för inte gör jag någon nytta i att låta andra människor ta form och gestalta jorden i en enda krisliknande lyrisk sång.