Förtrollande 

är höstens

gyllene sken

Talgoxen betraktar

från ensam gren

Ser kyssar på rymmen

från vårens löftestvång

Vemodstoner brister

i vindens klagosång

Syrenmånad vilar

i varm vintersäng

Varje hjärta saknar

och bär sin minnesäng