Hjärtat slår hårdare än trumman
mot taket på andra sidan väggen
regnet faller knappt märkbart
lägger sig som blött damm
min jacka ändrar långsamt färg

Systematiska vardagen
alla kugghjul skall markera
en fungerande vardag
för egen del har mitt stannat upp
ingenting blir som jag tänkt
är jag 100% där är jag inte här
att dansa lina är det värsta jag vet

Vinden märks subtilt i min närhet
hårstråna rör sig åt alla håll
ungefär lika förvirrade som jag
mitt snurriga huvud och
alldeles för många tankar

Hur jag än gör
jag är aldrig stark nog
kommer aldrig bli en spelpjäs
i det förutsägbara spelet
en joker vid sidan om
härjar i betydelsens lustgård
grå vardag är alltför omotiverande

En dysfunktionell varelse
vill endast se himlen och moln
erat välmående och sol är min