Där med rötter i den porösa sanden med bakbundna händer inför drömmens flyktiga doft av välsignelse tvingas hon välja livet framför hans tomma löften

Hennes ord passerar i vinden men det hon inte ser på den andra sidan linjen, är hans livsglädje som sakta i mungiporna flyktigt försvinner

De kalla liljebladen tappar sakta färg medan tåren försiktigt passerar det pressade ögat ner mot kinden

Om du sett hans ansikte hade du sett hans sorg. Hade du hållit hans hand hade du varit tvungen att trösta och kanske vända om

I en flyktig färd i luften drar tanken fram, tänker på alla hotellnätter där två själsfränder flög, en resa från främmande land, som slutade med att kärleken brann och drog in sin kallnande hand

Var vi aldrig ämnade för varann
Sa han i vinden när hon för gott försvann

För dig var det en lek
För mig var det livslång kärlek