Det dunkar i väggarna
från basen i lägenheten bredvid min.
Jag står och ser på min egen spegelbild i fönstret
och blir överraskad över att jag fortfarande lever.
Hjärtat dunkar lika starkt som basen.

Det bultas på min dörr
från en knytnäve på andra sidan.
Jag håller andan, räknar till tio och hoppas på
att vakna i min säng och tänka ”det var bara en mardröm”.
Någon slår hårt mot min kropp och vill att jag ska svara.

Det är några som skriker
i vardagsrummet, sovrummet och i köket.
Jag håller för öronen och försöker överrösta skriken
med sång, som inte låter bättre, men som hjälper en aning.
Någon skriker så högt i mitt öra att tystnaden verkar vara avlägsen.

Golvet är stilla, men ändå snurrar jag fortare och fortare,
jag blir illamående och jag försöker att greppa tag i verkligheten.
Min kropp skakar, vill så gärna skrika ”SLUTA”
men ändå kan jag inte få världen att stå still med ett andetag.