världen är tokig..
livet lika så..
för så föränderlig
som vardagen
blev efter fredagen den 13
vill jag inte förstå

livet ter sig lite upp och ner
vill liksom inte förstå
händelsernas utveckling

snart dagarna hunnit en vecka
efter fredagen den hemska

hopplösheten sätter in
de snurrar i mitt huvud..
ska orka ta mig genom
några dagar till

kan man lita på någon
i denna värld
av kallblodiga människor
utan varken hjärta hjärna
eller empati

jag erkänner
jag är rädd för första gången
i mitt liv.. alltså riktigt rädd

kämpa säger mitt förstånd
och jag går framåt