I den djupaste och mörkaste skog
ett lugn som smeker själen

Existerar man ens när man uppslukas av träd och grenar

Det är här som jag andas
Det är här som jag blir fri

Ingen vet att jag är lycklig nu

Fri från omvärldens skrik och plågor
stress och uppmålade ideal

Jag känner en inre frid och lägger mig i mossan

Här kan jag dö i ro
Ingen kan slita mig härifrån

Det är jag och den vackra skogen