jag vet en som bär
bördor
tror inget om den som bär
fördomfritt
kan inget och det ska ej
som mitt
kunnas i världsligt mörker

teatrar spelar ingen roll i ett före
där isar spricker
där skepp förliser och vattnen fryser

i en verklighet där isar sjunger bergs krum
där tal är rent som klaraste om än stum
i möte över en lax sidas lyster
mitt emot
en trummas dova rytm

i sken som ej döljer
följer pur tale Allena i få ord

dröjer sin ban därhelst
omhållen håller om

utan tvång
i samverkande puls
ur mark och ur berg

ur tryckta krafter ljud likt bäck
mellan is och block

en falks gäck på torra marker
häller liv ur att skapa nytt

ge upp gäcket
och ned övertäcker

som ringar på vatten bräcker
yta