Om ett möte med en allvarligt sjuk människa.
Med stänk av vemod i din kaffekopp
Samma plats
vid samma tidpunkt.
Måndagmorgon
har ofrivilligt blivit endel av livet.
I ett fönster på andra våningen.
Dagen utanför är frusen.
Äppelträdet på bakgården,
kala grenar täckta av pudersnö.
Avkläddheten är slående lik din egen.
Med stänk av vemod
i din kaffekopp.
och en sol som aldrig
riktigt orkar stiga upp.
Någonstans i allt det frusna
i det nakna och det sårbara.
En slumrande dröm.
En blick genom ett
fönster på andra våningen
En trött tanke i måndagsmorgonens bleka nyans.
Det finns en vän
som går bredvid dig
i långa korridorer
och vita rum.
Någon som ger kraft
att ännu orka kämpa i tomma rum
med endast frusna tårkristaller på fönsterrutan.