Jag springer runt i cirklar utan att veta när jag ska stå still.
Jag gråter ut mitt hjärta hos djävulen som bränner min själ.
Jag skriker i takt med skriet från ovan, det där dunkla.

Jag lindar in mig i siden och ser hur det värsta föds ur mig.
Jag ser hur det vita täcket blir fött i blod av mina sprickor.
Jag avhandlar en känsla av total ensamhet och blidkar ner.

Jag slåss för att komma ut bara för att fastna där jag blev fri.
Jag avlägsnar era tankar om mig, martyren föds.
Jag avslutar det jag påbörjat med ett simpelt förlåt.

Jag hatar vad jag har blivit, att allting aldrig tar slut.