Tänk med fjärilshåv, den sommaren

blåöga, hur vi fångade lyckan

minns du?

sandreven, hur havet skiftade färg,

byggde sin boning bland oss

Schopenhauer och otidsenliga betraktelser

hur din hand flyter ut i min,

älskade när blev jorden rund?

för jag går i cirklar alltsedan,

allting har sin stund, viskar du

världen har sin egen föreställning

vi är bara medspelare

schackpjäser utan plan

Jag förstod dig aldrig,

ditt prat om världen

om varande och icke varande

jag flöt bara omkring i dina ådror

slog i ditt hjärta

var den stilla rösten i ditt huvud,

Den ständiga betraktaren.