Hysch hysch...

Luta dig bakåt i din fåtölj och slut dina ögon. Ta djupa andetag, förvänta dig inget tack, inga vackra tankar, bara ta ett sista andetag.

Du har levt farligt, lekt med eld och lågor, hysch nu, ångra ingenting, ingenting.

Jovisst är det så, guldet kunde stannat i dina åldrande händer, ditt gråa hår kunde täckts av färg och ditt hjärta kunde varit svartare än nu, men du valde din egna väg.

Du tänder sällan lyset, då försvinner kackerlackorna från väggarna och då blir du  ensam, så ensam. Du ville leva ärligt, men vad innebar det då och idag? Vänskap du trodde fanns, var bara olika nitlotter. Olika storlekar, olika färger, men alltid nitlotter. 

Då erbjöds du guld och gröna skogar, men du ville inte ha fördelar, inget fjäskande, inga lögner, det blev din ensamhet.

Så hysch hysch, luta dig bakåt, slut dina ögon och dö värdigt. Han väntar nu, han tar emot dig i sin öppna famn, bara slut dina ögon, låt ärren läka och bara somna in...