Han dog på riktigt

under dansande måne

en drömlös natt

och jag föll genom rummen

på den förmörkade ytan

det var på den tiden

som i en gammal svartvit film

av Fellini eller Bergman

och jag dansade naken

i ett genomträngande skrik

utan identitet

utan ansikte eller kropp

kan inte se det bättre nu

eller ens våga föreställa mig

dagar och nätter

som helt genomskinlig vit

i dina vildaste drömmar

om natten natten natten

och alla de lysande kropparna

föll genom mörkret

i en kollektiv dröm