Som jag rastar min häst
andra skall svinga sitt svärd
göra det med vacker gest
blott vara en värdslig värd.

Hugga av sina fiender
liksom kungen bär sin krona
huvud, armar och ben
likt är den en krans så lätt.

Ta sig genom buske och snår
lika vigt som vid unga år
borga för att rike och land
böljande står lite vete och vand.

Tar sig likt krigaren sitt byte
utan att bry sig om sår eller lyte
är strax därpå för var Madame
en rik gemål som skakar sitt damm.

Kanske är guld ej allt som glimma
men damm och stoft i var timma
skall ruskas ur lem och hud
damen i visan står plötsligt där brud.