Solen bränner din hy, havets dofter gör dig liten, törsten torkar ut ditt inre. Du en vuxen man, gråter av rädsla. Gummibåten håller dig och 30 till på ytan. 

Du lämnade dina barn, vågade inte ta dem över havet. Även du har hört om människor som flytt och drunknat! Förhoppningsvis hittar du ett säkert land för dem att växa upp i!

Efter havet är det stopp. 

Där möts du av ett stängt Europa. Taggtråd och vattenkanoner välkomnar dig.

Du vet väl det att jag som svensk äger Europa och världen!

Vad som händer dina barn angår inte mig. Din fru och dina barn väntar på räddningen, dina gamla föräldrar gråter av svält, vad angår det mig? 

Du en stolt man, gråter av rädsla och inom dig dör du när du inser att du inte kan hämta hit din familj, för själv kommer du inte längre än till en sandstrand, i ett Europa som har bestämt sig för länge sedan att människor inte har samma värde.

Jorden är inte vår tillsammans, den tillhör bara oss som råkat födas i landet där kriget för tillfället inte syns.