Toner om landet jag drömt bär ekon från förr, vaggande och tonande av stilla vidder där tårar väter min själ, ett land och landskap säger farväl i en föråldrad dur ser jag ett land med vidsträckt tygellösa skogar med en säregen natur tona fram.

Jag har allt men ingenting, mina händer är friska, jag lever i fred men världens orättvisor piskar min rygg stilla medan omvärlden ler och nickar ovetande om mina sår.

I min blick syns en formad vargtass mot de porösa snökalla flingorna, i min tanke finns en lummig stig som leder fram till en gästfri famn men det finns ingen famn.

Ditt hår lossnar när jag drar min hand genom ditt hår, ditt leende har jag inte sett på år. Jag vet att ingen kan förstå, jag hellre död än att det här fortgår. Ditt ansikte är förändrat av smärtan som passerat i din oskyldiga kropp, varför blev det du när jag var den dåliga.

Legenden löd att Jesus gick på jorden och delade sitt bröd, det är mitt enda hopp min glöd, alla människor är unika, alla människor har en utstakad tid på sin led, se dig om och ge din nästa vad den ber om, en annan gång är det du som räcker ut din hand när världen passerar förbi.