Dina ögon ser förbi mig. Något i ögonvrån ger dig ett skimmer jag aldrig sett. Ska jag be dig om ursäkt, säga ett förlåt...för något jag aldrig sagt eller gjort?

Tillfällen ges, tillfällen tas, vi älskade oss genom drömmar och stjärnfall.

Du ber till högre makter, lägger dig på knä, men jag, jag...

Min tro faller med dig, mina önskningar synas i mitt inre. Utan vägledning blir jag svag.

Långt bortom sans och förnuft faller jag likt ett höstlöv utan chans att återfå sommaren som var.