Majestätisk är du

du och jag

vi satt på en tron

med ljuset omkring oss

var livet så skönt

du lämnade mig då

som jag lämnar dig nu

I en stol av guld

viskar du i min himmel

att livet aldrig tar slut

du vandrade över glödande kol

smälte tappar av is

klättrade berg

och vandrade ut

dina tankar så varma 

bar sorgen i ditt hjärta

en saknad efter din kärlek

Jessica Madeleine

Majestätisk är du

du och jag

vi satt på en tron

med ljuset omkring oss

var livet så skönt

du lämnade mig då

som jag lämnar dig nu

I en stol av guld

viskar du i min himmel

att livet aldrig tar slut

du va så majestätsik då

när du målade min himmel blå

med fluffiga moln

klistrade min poesi som du älskade så

jag var din poet som du var min

men det gick inte att nå dig sen

i prismor av ljus

älskade du himlen

ja du bjöd mig dit

sa att dörren alltid var öppen

på glänt för mig sa du

Majestätisk är du

du och jag

vi satt på en tron

med ljuset omkring oss

var livet så skönt

du lämnade mig då

som jag lämnar dig nu

I en stol av guld

viskar du i min himmel

att livet aldrig tar slut

Den här skrev jag inspirerad av dig och din musik som du tyckte om..

The road.

It's a wide open.

It's a wide open road.

The road can be empty.

It can be cold.

It can be miraculous.

It can be all,

that we want it to be.

It's a wide open road.

It can be filled with wonders.

It can be filled with love.

It can be magic.

It can be the road to love.

It's a wide open road.

It's the road of life.

It's the road to love.