Sommardagens lättja lockar
in mig i en mörk Tanke..
Min Själ känns som en --
skadad Skådis eller en - - -
gammal trotjänare till Staten;-
Hon söker ron vid Nuets gränser.

Så många män å kvinnor
med brunstiga läten, - va´ ska
jag med alla dem till !? Till
vilken nytta tindrar mina blå
gardiner av solskenet, utifrån?
Jag mår så illa av Alltets Eufori!

Ej alltför överväldigad av Amour, -
- ty, han kommer ej tillbaka --
å jag är ensam kvar med Ingen !
Lider under den brassande Solen!!
I Vems Intresse lever jag, här, -
helt ifråntagen all Kärleksrätt !?

Rummet är kvavt och varmt, som
en kosmisk fitta, runt min loja
lekamen, å jag känner mig så
utsatt, då Grunden rasar under
min häck - - (fåtöljen håller på
å braka ihop, -- vad göra?!!)

MÅSTE jag tvunget misslyckas på
hjärtefronten å med mitt liv, ö.h.t.?!
Skall Satan mig besegra!? -------
GUD, -- bevare mig väl ! Från
Solens härskarkraft å Ondskan,
som vill mig betvinga !! Amen.